bloggaarn

Ibland känns allting bara så jävla meningslöst.
Jag blir rädd för mig själv när jag helt plötsligt tappar livsgnistan
Allting försvinner och plötsligt ser jag inte en enda anledning till att fortsätta leva.
Finns det någon där ute som är med om samma sak?
Någon annan som har varit med om svåra grejer?
Det här är ingenting jag kan styra, helt plötsligt händer det bara,
plötsligt är allting skit och jag är nere på botten. Igen...
Såna här dagar känner jag mig bara som en jävla nolla
med världens mest meningslösa liv, och minsta lilla småsak
får mig att gråta. Vad jag än säger eller gör så blir det fel,
jag skapar bara problem om jag visar hur jag mår. Jag
pratar inte med nån om det, för det finns ingen som förstår
det ur min vinkel, som har varit med om det och vet vad jag genomgår.
Det patetiska är att det på ytan inte finns någon synlig orsak,
därför kan ingen sätta sig in i hur jag har det. Jag ser ju när
jag skriver det här inlägget att det är ett sånt typiskt inlägg
som jag själv skulle sucka åt (om jag var nån annan) och
fråga mig vad det är för självömkande idiot som vill ha
uppmärksamhet. Just därför är min blogg anonym, så
snälla döm mig inte. Kommentera gärna om ni känner igen er!
Faktiskt känns det lite bättre nu bara av att ha försökt
sätta ord på det. Hoppas och tror att det är bättre imorgon.
Puss <3